Långdragen historia det här.

Kört fast är ett ord som liksom poppar upp i huvudet just nu. Jag har ingen geist alls längre. En person uppmärksammade mig att det var över en månad sen jag bloggade (tack Annica) och visst behöver jag få en spark därbak.

Jag har inte varit helt oproduktiv jag har gjort ett par kakor sen sist men inte alls som jag borde. Jag har bakat men inte från boken och det beror på att det inte är så mycket kul kvar. Ett sådant där namn som bara säger åhhh vad smaskigt är Gammaldags Sandkaka. Gott eller hur? Mamma hade varnat mig för den här torra historien men jag hottade upp den med hallon och lite extra av konjaken som finns i originalreceptet.

På arbetet fyller vi år i sjok. Ett gäng i maj (vi är bäst) och ett gäng i oktober. Vi blev uppvaktade i maj av kollegorna och tänkte inte vara sämre så jag bjöd på en klassiker: Radiokaka. Riktig nostalgi att gå och köpa Mariekex i affären. Det har jag aldrig gjort förut. Som barn åt jag de jämt till ett gott glas saft. Andra barn fick äta såna där lyxiga Bragokex men inte jag och min syster minsann. Vi fick nöja oss med vad vi tyckte var lägre-klass-kex. Eller hur syrran? Nåja i Radiokakan fungerar Mariekexen utmärkt. Om ni lovar att inte säga nåt så är de faktiskt helt OK att äta som de är också.

Den där Grand Finale får vänta ett tag och jag kommer liksom inte sluta på topp utan det kan bli en enkel torr kaka eller nåt. Jag ska skärpa mig, jag lovar.

Nedräkningen har börjat.

1 down 267 to go. Så löd ett av mina första blogginlägg och nu börjar det närma sig slutet. Det är färre än 10 recept kvar i den förbenade boken. För, ja, nu är det inte något gott kvar och inte heller jätteroligt. Visst är det kul att baka men det där när man är begränsad till ett fåtal recept och inget skriker "mums vad gott!" då är det lite av en uppförsbacke. Men skam den som ger sig!

Nu är det mycket julbak som är kvar i boken. De där fruktkakorna och lite pepparkakor som bakelser. Nu har jag bakat lite som min mamma gör. Rulltårtan här nedanför till exempel skulle varit fylld med en apelsinkräm men jag kände mer att förlänga sommarkänslan så det blev hallon istället. Vilken tur att jag hann ta en bild innan kollegorna hade slurkat i sig hela biten.

Samma tur hade jag inte med Kerstins mandelrutor som var busenkla och jättegoda. Mandelmassa, ägg och apelsin. Täckt med choklad som smälter på den varma kakan. Alltså ingen bild på det.

Däremot hittar ni Frasbakelser. Riktigt goda. Petit chouxklutt på smördeg. Sedan fyller man klutten med citronkräm och en gräddklick. Riktigt fräscht!

Zolabakelser var en sådan där sak som jag gått och dragit mig för att göra. Mycket beroende på gelatinet i krämen men det blev förvånansvärt bra. Jag fuskade lite här eller rättare sagt förbättrade jag receptet genom att tillsätta punsch även i krämen så det blev dubbelt med sprit både i, och på, bakelsen. Lite blek bild men som sagt gott skit!

Bär och grädde gott, gott, gott!

Sommaren är fortfarande här med sol, värme och bad. Tidigare skrev jag att jordgubbar är det bästa bäret, och ja, det är det när det är säsong för de. Efter jordgubbarna kommer min absoluta favorit, skogshallonen! Söta, solvarma bär som lyfter vilket bakverk som helst.

Här ser ni en bild på en fylld Petit choux krans. Det här är det andra försöket. Första blev bokstavligt platt och sm en pannkaka. Petit chouxsmet är speciellt och jag kan nästan säga innan jag sätter in de i ugnen att det inte kommer att gå bra. Den första kransen pöste på bredden men gick liksom inte att fylla. Platt, kladdig och inte klar. En del åkte rätt i munnen resten kastade jag faktiskt. Försök nr två med halv sats gick riktigt bra. Grädde och jordgubbar förgyllde fikat.

Mazariner är för petiga för mig. Vilken lycka då att det finns en Mazarintårta. Istället för flera små petiga mazariner tjoffar man ner all smet i ett skal i en springform och gräddar de. Kanske stod lite länge i ugnen men med de underbara skogshallonen blev det perfekt och framförallt efter ett par dagar när den saftat till sig lite. Just här är det ingen grädde men det är väldigt gott till.

Trefika ska inte underskattas

Asså det är något speciellt och trevligt med trefika. En såpass lagom tid för lagom mycket fika. Nu under semestern håller inte jag så hårt på tider så det kan bli "drygt trefika" dvs lite senare än kl. 15 sharp. Nedan ser ni några exempel på sommarens trefika.

Margaretakaka

En saftig sak med apelsinmarmelad och kristyr uppepå.

Birgittas mandeltårta

Busenkla mandelbottnar och chokladkaffegrädde ovanpå.

Skåneåsar och Mignonbakelser.

Piffiga småkakor i min värld. Boken tycker att det är bakelser, vi är inte riktigt överens där.

Konfektkaka

En annorlunda fruktkaka. Fylld med bland annat torkade fikon, torkade plommon och keso!?! Stor hit hos min mor. Mycket vuxensmak. 

Vad blir det idag till fikat undrar ni nu? Jo lycka är när jag hittar en påse bortglömda kanelbullar i frysen. Vad har ni helst till fikat?

Liten men god

Ni som läser den här bloggen förstår att jag bakar en del. Det gör min familj också. Det blir framförallt på helgerna som bakinspirationen gör sig påmind. Härom helgen hade vi besök och jag frågade mamma om vad hennes väninna gillar för fikabröd. Mammas svar blev: Hon är som jag hon äter nog inte så mycket fikabröd. Chockad plockade jag upp hakan från golvet och struntade helt enkelt i det. Jag måste ju baka klart boken.

Tanken fanns nog att jag inte behövde baka något stort men samtidigt gott. Lotten föll på Sans Rival tårta. Mandelbottnar och smörkräm smaksatt med nougat (smält socker och hackade mandlar). Det blev en rackarns liten tårta, bara ca 20 cm i kvadrat. Tre bottnar med fyllning emellan.

När jag bjuder på tårtan så tar alla utom jag själv om! Dvs bägge damerna som "inte är så mycket för fikabröd" tog två bitar av den ganska så mäktiga tårtan. Jag vet att det ska vara mandelspån på toppen och egentligen rosa marsipan men varför måste man alltid följa normen? Lila blev lite rockigt...

Näst på tur får väl lov att bli någon utav alla fruktkakorna som finns i boken. En tanke är ju att kombinera de i en och samma istället för fem eller sex varianter. Återkommer med resultatet.

Tjena Blixten!

Jag ser mig själv som en hyfsat smart och allmänbildad kvinna. Nyfiken och lite av allvetande skräphögen i familjen. Vid ett fåtal tillfällen är jag däremot riktigt trög. Just nu har jag dessutom haft en väldigt glömsk period. Glömt plånboken på jobbet, glömde Visakortet i en kortläsare och så vidare.

I onsdags var det så dags för att äntligen baka tårtan som tar upp ett helt uppslag i boken?! Namnet på tårtan är Körsbärstårta från Schwarzwald. Ingen klocka ringer alls vid det här tillfället. Dessutom är jag en sann förespråkare av att svenska språket ska användas så långt det är möjligt. Ett exempel där är när den helsvenska hamburgerrestaurangen serverar en hamburgare som heter Triple Cheese istället för Tredubbel ost. Är det svenskt ska det vara det hela vägen.

Nåja tillbaka till tårtan som inte alls är en Schwarzwaldstårta. När jag var klar med den hamnade den direkt i facket "aldrig mer". Gick inte jättebra att baka den men sedan smakade jag den och tänkte om. När jag ser det färdiga resultatet trillar den berömda polletten ner. Det här är ju en Black Forest gateau, översatt blir det just Schwarzwald, duhhhh!

Hur gick det då undrar ni? Jo först gräddades chokladsockerkaksbotten, blev inte så hög som jag trodde. Sedan kärnade jag ur körsbär ca 500 g, gick över förväntan bra. Bottenlagret i tårtan består av en chokladmördegsbotten och att kalla den skör är en underdrift så det står härliga till. Den gick sönder bara genom att jag tittade på fanskapet. Nåja bottnarna fick svalna och jag gjorde körsbärskrämen med både färska bär och sylt. Skjuts in i frysen för att svalna fort.

Vispa grädden och smälta gelatinbladen, som antagligen inte var svala nog för att blandas i grädden. Jag har aldrig, läs aldrig, lyckats få vispgrädde att bli smör förut men någon gång ska vara den första. Tur att man är en snål jävel och inte använde all grädde på en gång. Ny laddning den här gången utan det lömska gelatinet. Hopläggning och pytsa på grädde. Inte så snygg som jag hoppats men efter alla missöden så var den som sagt god. Hann precis fota den sista biten som jag bjöd kollegorna på.

Aldrig mer, igen.

Hur många gånger kan jag yttra den meningen undrar ni säkert. Jag också. Idag var det så dags igen. Birgits favoriter stod näst på tur. Så här efteråt har jag bara en tanke: Hur tänkte den där Birgit vem hon nu är? Helt klart är att hon gillar söta saker och har världens tålamod.

Det ni ser ska vara maränger fyllda med grädde och chokladkräm. Bilden i boken visar ihoplagda lite klotformade bakelser, som ni ser blev inte mina så snygga. Sött, sött och lite sliskigt. När jag tänker tillbaka var det en dålig dag att baka på. Allt har gått fel idag så varför skulle bakandet gå smidigt. Jag svor inte så mycket utan var mest förbannad tror jag. Resultatet blev alltså aldrig mer.

Just nu finns ingen direkt geist att baka och det är heller inte något jättegott kvar att baka men envis som jag är fortsätter jag. Nya tag nästa gång.

Bästa, bästa bäret

Sommaren är här och med den alla goda, smarriga bär. Trots lite kyligt väder så finns det nu gott om jordgubbar på självplocket nära sommarstugan vilket bara är fördelar om du frågar mig. Vad är väl midsommar utan jordgubbar?

Vi fick slurpa i oss en god jordgubbspavlova till efterrätt på midsomamraftonskvällen. Jag skrev slurpa för det var det ljud som lämpligast beskriver när en hel tårta försvann så snabbt och vi bara var tre personer som åt!

Anna Pavlova var rysk ballerina som fick tårtan uppkallad efter sig under en turné down under. Om det var Nya Zealand eller Australien som är upphovsland käbblar de fortfarande om. Jag kan bara säga att god är den. Tanken är nog att marängen ska likna hennes tyllkjol.

Just den här fylldes med jordgubbar (duh!), lättvispad grädde och hemgjord vaniljkräm. Jag kan ju inte bara slänga äggulorna och den krämen är sååå god. Nu väntar jag till nästa helg när jag kan fortsätta jordgubbsfrosseriet. Måste göra ny sylt till exempel. Vad gör ni helst av jordgubbar? Äter som de är, är mitt självklara svar på den frågan.

Mäktig italienare

Här ser ni en smarrig Tiramisutårta. Riktigt god och saftig. Avvägda smaker mellan kaffe, konjak och den krämiga fyllningen. Jag har börjat få in snitsen med att använda gelatin i krämer.

I förra veckan gjorde jag mintbakelser som aldrig kom längre än till skärbrädan, mycket på grund av krämen. Därifrån skickades de raka vägen till soporna. De som känner mig vet att jag VÄLDIGT sällan slänger mat men här pratar vi om en konstig konsistens. Smakade som om jag hade klämt ut en klick tandkräm mellan sockerkaksbottnar. Äckligt kan man också säga. Ingen bild alltså.

Midsommar står runt hörnet och det lutar åt att det blir en Pavlova med bär. Mer senare alltså.

Allt blir paj

I förra inlägget nämnde jag tårtor som då inte var klara för foto. Här har ni en - Dajmtårta. En riktigt smarrig glasstårta med frasig nötmarängbotten och krämig dajmglass uppepå.

Den blev lite större än vad jag trodde men prydde mitt nya tårtfat perfekt. En födelsedagspresent från min syster. Bra att ha och bra att det är helt. På den senaste tiden har jag lyckats spräcka inte bara en utan två! pajformar. Hur beter man sig då? Den senaste   hände ikväll när jag skulle göra Mikrad chokladtårta. Tydligen klarar inte formar microvärme.

Skam den som ger sig. Nu gällde det att hitta ny form som kunde köras i micron i och med att jag hade kommit halvvägs med tårtan. Delade smeten och körde den i två mindre plastformar. Inte så mycket tårta utan mer mjuk kaka som passar jättebra tillsammans med grädde.

Missad deadline

En journalist får aldrig missa sin deadline. Vilken himla tur att jag inte är journalist. Som ni alla har räknat ut har jag inte lyckats hålla målet som var min födelsedag vilken inföll för ett par dagar sen.

Jag var helt enkelt för lat i somras. Gjorde ett överslag ikväll och jag har ca 40 recept kvar. Mest bakelser och mjuka kakor där ca 5 recept är olika varianter på fruktkaka. Behöver någon så många kakor? Jag är ambitiös av naturen men inser mina begränsningar. Jag satte upp målet och får därför även skjuta på det. Nytt mål är därför att jag ska vara klar till semestern börjar. Tur att det inte är förrän om ca 2 månader.

Har hon bakat något sen sist undrar ni nu.  Självklart har jag det. Det har blivit lite allt möjligt. Marmorerad choklad och saffranskaka - torr sak. Allianskringlor - torra dagen efter. Smördeg är bara god nybakt, ingen hit dagen efter.

Milanostängerna däremot jättegoda och väldigt lika bilden i boken eller vad säger ni?

Idag har jag lagt manken till och producerat tårtor. Inte färdiga för foto men det var rätt mycket att diska efteråt och ja, det gjorde jag själv...

Wienerdag

Igår firade svenskar i Wien, idag firade vi med Wienergodsaker. Det var dags att baka wienerflätor, som är mer av en längd. Som alltid bakar jag inte hel sats utan halv sats blev det idag. Alltid svårt med matten hel sats = 3 st flätor. Halv sats = en modell större fläta som även blev lite väl bred. God smak, lite vuxensmak med tanke på apelsinskalen i fyllningen.

Kanapéer trodde inte jag var ett sött bakverk men de blev ändå helt okej. Jag fuskar lite och köper färdig smördeg, ids verkligen inte göra den själv. Vik och vänd, vik och vänd. Kul att de får den formen.

Skorpor, gott ibland men som ung tyckte jag de var riktigt torra. Idag var det dags att baka Kumminskorpor. Receptet är för 500! stycken. Jag delade det på tre för vem behöver egentligen 500 skorpor. Väldigt goda till Wienernougatglass, cirkeln är sluten.

Hej alla barn jag heter Rulle!

Punsch; gott, sött, arrak, pensionäristiskt? Ikväll slängde jag ihop en Punschrulle med Punsch i, logiskt eller hur?! Kanske spillde i lite mer punsch än vad receptet angav men men. Gott blev det.
Ibland går det sämre att baka än andra gånger. Ikväll började det med att jag av misstag stängt av värmen på ugnen när kakan åkte in. Typ dubbel gräddningstid, istället för de angivna 5 min som är alldeles perfekt för rulltårta i 250 grader blev det 10 minuter på stigande temperatur.

De som känner mig vet att jag är stökig av naturen men inte när jag bakar. Förutom ikväll. När jag var klar hade jag brun chokladpunschkräm (hur många poäng ger det ordet i alfapet?) över i stort sett hela den mintgröna tröjan jag hade på mig.

Tidigare opublicerade bakverk är Stjärnflarn. Spröda tunna kardemummaflarn med mandelspån och pärlsocker på. Tydligen prisade från 1975. Kan bara konstatera att 1975 fanns inte sociala medier på samma sätt, de hade mer att pillra ihop dessa ack så goda kakor.

Bakpulverskorpor eller kardemummaskorpor, som blev pytte, pyttesmå men väldigt goda och spröda. Här var det svårt att veta hur stora, eller små de skulle vara. Bilden i boken hade inget att jämföra med. Antalet blev min enda indikation. Jag jämförde storleken med en tepåse. Smått men gott!

EU-dagen

Idag är det (tydligen) EU-dagen. De där äggvitorna som blev över sist jag gjorde vaniljkräm fick umgås med lite hasselnötter i en liten Schwarzwaldtårta. Betoning på liten men oj så god den var.

Annat än man kan säga om Karl XVs kringlor som enligt mannen det "dammade i käften" när vi åt. De förtjänar inte ens en bild jag dubblar tårtan istället. Schwarzwald ligger väl i Tyskland och det är ju en EU granne. Nu väntar jag bara på att höra Europahymnen så är dagen fulländad.

Dunkin' donuts as hockey fika

I had the courage to make them! Yes I am a bit scared of deep frying things, hot oil you know. Tonight I made donuts filled with queen jam, that is a mix of blueberry and raspberry jam. They will be evening fika along with the World championships hockey game Sweden vs. Germany. Once again a funny coincidence.

You know JFK's famous quote when he visited Berlin? Ich bin ein Berliner (ie. I am a Berlin resident) Everyone thought it would have been fun if he instead had been in Hamburger; I am a Hamburger.
Now to the fun part. A Berliner is really a jamfilled donut. What he really said was actually: I am a donut!! And tonight we are playing Germany. Ha ha!

Along with the donuts we are having Sätoftakakor that apparently is a Swedish town in the southern region of Skåne

Go Sweden go!

Det börjar slita på ryggen...

Inte min rygg men boken börjar se använd ut nu. Det är bra med tanke på att jag läst och bakat en hel del. Senast igår blev det en helt vanlig måndagsbakelse i form av en julstjärna. Ja, namnet passar inte riktigt in men lättare bakverk är nog svårt att hitta. Smördeg med en klick sylt på, snitta hörnen, grädda och klicka på grädde (den höll på och bli gammal så det var ett extra plus)

Apropå högtider och traditioner så firades Valborg och 1:a maj på landet. Då serverades  det struvor. Lugn bara lugn. Jag VET att det är en svensk julkaka men det här var finska struvor som friterades. Svågern har finskt påbrå och trots att de blev lite tjocka fick de godkänt. 

På bild syns också punschnäbbar, som i brist på punsch pryddes med någon kvarglömd Gröna hissen mix, inte jättegott.

Min familj har en viss tendens att hetsäta vissa saker. Brietårta är en klassiker som försvann på nolltid under en spelkväll. Det senaste i raden var en Spetskaka som jag lyckligt nog hann fotografera innan vi slukade den ståendes på en parkering i solskenet!?! Egentligen är vi inte kloka! Men vi har jäkligt kul.

Tantvarning?

I tårtavsnittet är den första tårtan Ambrosiatårta. I min värld är det "bara" en snofsig mjuk kaka men okej. Barndomsminnen av den här kakan är att den är riktigt torr. Med det i åtanke så ville jag inte göra min version torr utan satte timern på avsevärt kortare tid än receptet föreslog, men nej då den här gången var kakan perfekt efter full gräddningstid.

Som sagt det är lite tant- eller pensionärsvarning. Värre blev det när nästa bakverk blev Mockabakelser, som jag fick reda på var min salig mormors favoritbakelse. Som jag har nämnt tidigare är inte finliret som bakelser medför min styrka. Inte heller dessa blev snygga, men tjejgänget fick i sig de och till och med mannen (som ni vet vid det här laget inte gillar torra maränger) tog en halv till. Anledningen var visserligen "jag var hungrig" men ändå....

Slut tårta

Idag försvann sista tårtbiten från mannens födelsedag. Försvann var kanske ett konstigt ordval. Vi åt helt enkelt upp den. Min första princesstårta blev lyckad, förutom att marsipanen "smälte" lite. Som jag skrev om sist så gillar mannen kraftig orange färg och det lyckades jag ordna med hjälp av min palett av färger. Sen bjöd jag in Jackson Pollock för att dekorera med choklad. Annorlunda minst sagt och god.

När det är kalas måste det finnas lite annat smått och gott också. Här ser ni enkla wienerbröd, Sarah Bernhardts, Napoleonhattar, Potatiskringlor, Korintkaka. Behöver jag tillägga att vi åt en lättare middag innan kvällsfikat?

Nu har jag bakat en hel del så den här helgen fick mina gröna fingrar jobba lite istället. Om det fortsätter att gå så här bra får jag hitta på mat som innehåller mängder av tomat framöver. Jag planterade om mina 16 tomatplantor, satte mer basilika och provade även med kålrabbi. Då upptäckte jag ytterligare ett i-landsproblem; för lite fönsterbrädor i söderläge.

Påsken har passerat

Och med den massa god mat, trevligt sällskap och godis. Som jag sade tidigare så ordnade jag (självklart) fikabrödet. För en gång skull kan jag säga att jag nog förbrände en stor del av det jag åt i slalombacken där jag hängde i två dagar.

Look alike Påskstubbe, den är slående lik den som finns på bild i boken. Min innehöll smörkräm, Drottningssylt och täcktes av påskgul marsipan med chokladfläckar för att få det autentiska stubbeutseendet?!

Strax innan påsk bakade jag makroner. Jag vet, det är dumt att baka något som inte finns i boken, speciellt när man ligger kraftigt efter. En kollega till min man fyllde jämnt och har alltid visat stort intresse för makroner med lakritsfyllning och sagt saker som " jag fyller år i mars..." Så nu gjorde jag slag i saken och bakade rosa makroner med lakritssmak och överraskade henne på jobbet med dem. Det verkar som hon blev VÄLDIGT glad

Halva satsen blev rosa med lakrits den andra halvan blev gula med lila drottningfyllning. De var också väldigt smarriga och passade bra som påskdagsfika med resterna av stubben.

Nu börjar vi närma oss födelsedagskalas igen. Ja, i vår familj har vi fortfarande kalas oavsett hur gamla vi blir. Det är mannens födelsedag som närmar sig och han har beställt "nästa sak ur boken". Hade ju varit piece of cake om jag hade bakat i ordning...Han älskar bullar så det är givet sen blir det väl något tårtaktigt också. Orange är en favoritfärg, vi får väl se...

164 down, 104 to go

Yes, as you can see I am more than halfway through my commitment to bake all recipes in one of Sweden´s most classical cookbooks when it comes to baking- Sju sorters kakor. When I started a little over a year ago I set my goal time to my birthday this year which is the 28th of May. I can now state  that I won´t be able to manage that. As of yesterday I have 104 recipes left and I do have a life aside from baking, I work full time for starters so it might get tough to fix it on time. But as my husband says, it is you who set the perimetres then you can change them too. With only 67 days left to the finish line I believe I´ve to stretch it a bit.

Yesterday I made Napoleon pastries, which is one of my favourite pastries all categories. Layers of mille feuille, sweet whipped cream mixed with vanilla cream,  and jam on top. I made mine a little bit smaller than they are at the pastry shops, that way I could eat 1½! There are many versions of a Napoleon pastry all around the world but this kind derives from Växjö in Sweden from the mid 1800s.

Easter´s around the corner and this year we will spend it hopefully skiing with the family. Hopefully there will be enough snow where we´re going. I am in charge of the fika bread of course so I know what I´ve to do. Fika is a very Swedish thing. It is coffee with something sweet to eat. Fika- if you haven´t tried it you´ve missed out!

Back to basics

När det inte går som det ska så är det lika bra att gå tillbaka till grunderna, dvs det jag kan. Häromdagen bockade jag därför av det sista muffinsreceptet i boken och bjöd mannen på kryddmuffins som blev skitbra. Ja, jag peppar mig själv lite extra nu så att jag ska lyckas bättre.

I fredags blev det en Zuleikatårta till fredagsmyset, har alltid tyckt om tårtan men tyckt att den har varit lite stabbig i krämen. Den här blev allt annat än stabbig men fungerade efter ett besök i frysen.

Bakslag

Just nu blir inget bra. Svacka minst sagt på bakfronten. Verkar som att jag stressar men ändå inte. I helgen skulle jag göra Princessbakelser. Lyxade till det med Drottningsylt och allt men vad hjälper det när basen, rulltårtan, inte blir gräddad nog. Mannen sade det så bra: Det smakar lite pannkakor. Jag lyckades ändå med färgning och utkavling av marsipanen. En bild kommer här.

Idag var det dags för Kongresser med köpt smördeg. Även de blev inte riktigt klara trots den tid som stod i receptet. En del blev gjorda i hjärtformar och med lite humor kan man alltså kalla de för hjärtkongresser, de skulle behövt lite HLR tror jag.

Blir väl till att rycka upp sig och ta nya tag. Tagga till lite bara!

Origami och tumstock

Häromdagen var jag på ett kondis här i stan och åt en traditionsenlig Napoleonbakelse. Då såg jag att de även hade Brysselkex och chokladsnurror men i gigantiskt format. I min värld ska de kakorna vara just småkakor. Kom hem och beklagade mig för mannen om att allt blir större i vår omvärld. Förra helgen var det dags för mina egna Brysselkex att bakas och till min förvåning gjorde jag de ganska stora, inte ok. Dessutom valde jag en mörkare rosa färg till sockret och gick väl lite bananas med det så det blev mer lila. Nu för tiden finns en tumstock! på nära avstånd i köket för att 4 cm verkligen blir 4 cm och inte 7!

Till origamit. Numer får jag läsa på ordentligt innan jag bakar recepten. När det var dags för Festlig storkringla involverade jag även mannen för att förstå vad som menades. Receptet skulle bli 2 st men bilden såg ut som att vara dubbel kringla. Det är en väldigt skön känsla när polletten trillar ner och jag inser att jag gör rätt även fast jag inte fattade något från början. Riktigt saftigt vetebröd blev det också (kan visserligen bero på mängden smör...)

Från bakelse och tårtsektionen bjuder jag idag kollegorna på Mandelcitronkaka. Den andas lite 70-tal men är saftig, syrlig och god. Mycket tack vare den avsevärt kortare gräddningstiden, bara 25 minuter istället för 40. De lite bleka Göteborgare var alldeles utmärkt substitut till de lite pillrigare mazarinerna. Min mammas ord sade allt, smaskigt!