Det börjar slita på ryggen...

Inte min rygg men boken börjar se använd ut nu. Det är bra med tanke på att jag läst och bakat en hel del. Senast igår blev det en helt vanlig måndagsbakelse i form av en julstjärna. Ja, namnet passar inte riktigt in men lättare bakverk är nog svårt att hitta. Smördeg med en klick sylt på, snitta hörnen, grädda och klicka på grädde (den höll på och bli gammal så det var ett extra plus)

Apropå högtider och traditioner så firades Valborg och 1:a maj på landet. Då serverades  det struvor. Lugn bara lugn. Jag VET att det är en svensk julkaka men det här var finska struvor som friterades. Svågern har finskt påbrå och trots att de blev lite tjocka fick de godkänt. 

På bild syns också punschnäbbar, som i brist på punsch pryddes med någon kvarglömd Gröna hissen mix, inte jättegott.

Min familj har en viss tendens att hetsäta vissa saker. Brietårta är en klassiker som försvann på nolltid under en spelkväll. Det senaste i raden var en Spetskaka som jag lyckligt nog hann fotografera innan vi slukade den ståendes på en parkering i solskenet!?! Egentligen är vi inte kloka! Men vi har jäkligt kul.