267 down, no to go!

Nytt år och nu äntligen är jag klar. Ja som ni förstår är det här med deadlines inte riktigt min cup of tea. Sista inlägget pryds av engelsk fruktkaka. Who would have thought? Idag visas dessutom Julie & Julia på tv. Bra avslut hävdar jag. Nytt år kanske dags för ny blogg.

Vad ska jag göra nu? En ny blogg skulle vara något. Nu när jag får välja själv då kommer det bli mycket friare. Kanske bara visa det som blir bra och framförallt gott. Där kvalar tyvärr inte fruktkaka in. Den nya bloggen hittar ni här stinasbagarstuga.blogspot.com.

Som avslut  på den här bloggen kommer några favoriter i repris. Vi ses och förhoppningsvis   läses!

Långdragen historia det här.

Kört fast är ett ord som liksom poppar upp i huvudet just nu. Jag har ingen geist alls längre. En person uppmärksammade mig att det var över en månad sen jag bloggade (tack Annica) och visst behöver jag få en spark därbak.

Jag har inte varit helt oproduktiv jag har gjort ett par kakor sen sist men inte alls som jag borde. Jag har bakat men inte från boken och det beror på att det inte är så mycket kul kvar. Ett sådant där namn som bara säger åhhh vad smaskigt är Gammaldags Sandkaka. Gott eller hur? Mamma hade varnat mig för den här torra historien men jag hottade upp den med hallon och lite extra av konjaken som finns i originalreceptet.

På arbetet fyller vi år i sjok. Ett gäng i maj (vi är bäst) och ett gäng i oktober. Vi blev uppvaktade i maj av kollegorna och tänkte inte vara sämre så jag bjöd på en klassiker: Radiokaka. Riktig nostalgi att gå och köpa Mariekex i affären. Det har jag aldrig gjort förut. Som barn åt jag de jämt till ett gott glas saft. Andra barn fick äta såna där lyxiga Bragokex men inte jag och min syster minsann. Vi fick nöja oss med vad vi tyckte var lägre-klass-kex. Eller hur syrran? Nåja i Radiokakan fungerar Mariekexen utmärkt. Om ni lovar att inte säga nåt så är de faktiskt helt OK att äta som de är också.

Den där Grand Finale får vänta ett tag och jag kommer liksom inte sluta på topp utan det kan bli en enkel torr kaka eller nåt. Jag ska skärpa mig, jag lovar.

Nedräkningen har börjat.

1 down 267 to go. Så löd ett av mina första blogginlägg och nu börjar det närma sig slutet. Det är färre än 10 recept kvar i den förbenade boken. För, ja, nu är det inte något gott kvar och inte heller jätteroligt. Visst är det kul att baka men det där när man är begränsad till ett fåtal recept och inget skriker "mums vad gott!" då är det lite av en uppförsbacke. Men skam den som ger sig!

Nu är det mycket julbak som är kvar i boken. De där fruktkakorna och lite pepparkakor som bakelser. Nu har jag bakat lite som min mamma gör. Rulltårtan här nedanför till exempel skulle varit fylld med en apelsinkräm men jag kände mer att förlänga sommarkänslan så det blev hallon istället. Vilken tur att jag hann ta en bild innan kollegorna hade slurkat i sig hela biten.

Samma tur hade jag inte med Kerstins mandelrutor som var busenkla och jättegoda. Mandelmassa, ägg och apelsin. Täckt med choklad som smälter på den varma kakan. Alltså ingen bild på det.

Däremot hittar ni Frasbakelser. Riktigt goda. Petit chouxklutt på smördeg. Sedan fyller man klutten med citronkräm och en gräddklick. Riktigt fräscht!

Zolabakelser var en sådan där sak som jag gått och dragit mig för att göra. Mycket beroende på gelatinet i krämen men det blev förvånansvärt bra. Jag fuskade lite här eller rättare sagt förbättrade jag receptet genom att tillsätta punsch även i krämen så det blev dubbelt med sprit både i, och på, bakelsen. Lite blek bild men som sagt gott skit!

Bär och grädde gott, gott, gott!

Sommaren är fortfarande här med sol, värme och bad. Tidigare skrev jag att jordgubbar är det bästa bäret, och ja, det är det när det är säsong för de. Efter jordgubbarna kommer min absoluta favorit, skogshallonen! Söta, solvarma bär som lyfter vilket bakverk som helst.

Här ser ni en bild på en fylld Petit choux krans. Det här är det andra försöket. Första blev bokstavligt platt och sm en pannkaka. Petit chouxsmet är speciellt och jag kan nästan säga innan jag sätter in de i ugnen att det inte kommer att gå bra. Den första kransen pöste på bredden men gick liksom inte att fylla. Platt, kladdig och inte klar. En del åkte rätt i munnen resten kastade jag faktiskt. Försök nr två med halv sats gick riktigt bra. Grädde och jordgubbar förgyllde fikat.

Mazariner är för petiga för mig. Vilken lycka då att det finns en Mazarintårta. Istället för flera små petiga mazariner tjoffar man ner all smet i ett skal i en springform och gräddar de. Kanske stod lite länge i ugnen men med de underbara skogshallonen blev det perfekt och framförallt efter ett par dagar när den saftat till sig lite. Just här är det ingen grädde men det är väldigt gott till.

Trefika ska inte underskattas

Asså det är något speciellt och trevligt med trefika. En såpass lagom tid för lagom mycket fika. Nu under semestern håller inte jag så hårt på tider så det kan bli "drygt trefika" dvs lite senare än kl. 15 sharp. Nedan ser ni några exempel på sommarens trefika.

Margaretakaka

En saftig sak med apelsinmarmelad och kristyr uppepå.

Birgittas mandeltårta

Busenkla mandelbottnar och chokladkaffegrädde ovanpå.

Skåneåsar och Mignonbakelser.

Piffiga småkakor i min värld. Boken tycker att det är bakelser, vi är inte riktigt överens där.

Konfektkaka

En annorlunda fruktkaka. Fylld med bland annat torkade fikon, torkade plommon och keso!?! Stor hit hos min mor. Mycket vuxensmak. 

Vad blir det idag till fikat undrar ni nu? Jo lycka är när jag hittar en påse bortglömda kanelbullar i frysen. Vad har ni helst till fikat?

Liten men god

Ni som läser den här bloggen förstår att jag bakar en del. Det gör min familj också. Det blir framförallt på helgerna som bakinspirationen gör sig påmind. Härom helgen hade vi besök och jag frågade mamma om vad hennes väninna gillar för fikabröd. Mammas svar blev: Hon är som jag hon äter nog inte så mycket fikabröd. Chockad plockade jag upp hakan från golvet och struntade helt enkelt i det. Jag måste ju baka klart boken.

Tanken fanns nog att jag inte behövde baka något stort men samtidigt gott. Lotten föll på Sans Rival tårta. Mandelbottnar och smörkräm smaksatt med nougat (smält socker och hackade mandlar). Det blev en rackarns liten tårta, bara ca 20 cm i kvadrat. Tre bottnar med fyllning emellan.

När jag bjuder på tårtan så tar alla utom jag själv om! Dvs bägge damerna som "inte är så mycket för fikabröd" tog två bitar av den ganska så mäktiga tårtan. Jag vet att det ska vara mandelspån på toppen och egentligen rosa marsipan men varför måste man alltid följa normen? Lila blev lite rockigt...

Näst på tur får väl lov att bli någon utav alla fruktkakorna som finns i boken. En tanke är ju att kombinera de i en och samma istället för fem eller sex varianter. Återkommer med resultatet.

Tjena Blixten!

Jag ser mig själv som en hyfsat smart och allmänbildad kvinna. Nyfiken och lite av allvetande skräphögen i familjen. Vid ett fåtal tillfällen är jag däremot riktigt trög. Just nu har jag dessutom haft en väldigt glömsk period. Glömt plånboken på jobbet, glömde Visakortet i en kortläsare och så vidare.

I onsdags var det så dags för att äntligen baka tårtan som tar upp ett helt uppslag i boken?! Namnet på tårtan är Körsbärstårta från Schwarzwald. Ingen klocka ringer alls vid det här tillfället. Dessutom är jag en sann förespråkare av att svenska språket ska användas så långt det är möjligt. Ett exempel där är när den helsvenska hamburgerrestaurangen serverar en hamburgare som heter Triple Cheese istället för Tredubbel ost. Är det svenskt ska det vara det hela vägen.

Nåja tillbaka till tårtan som inte alls är en Schwarzwaldstårta. När jag var klar med den hamnade den direkt i facket "aldrig mer". Gick inte jättebra att baka den men sedan smakade jag den och tänkte om. När jag ser det färdiga resultatet trillar den berömda polletten ner. Det här är ju en Black Forest gateau, översatt blir det just Schwarzwald, duhhhh!

Hur gick det då undrar ni? Jo först gräddades chokladsockerkaksbotten, blev inte så hög som jag trodde. Sedan kärnade jag ur körsbär ca 500 g, gick över förväntan bra. Bottenlagret i tårtan består av en chokladmördegsbotten och att kalla den skör är en underdrift så det står härliga till. Den gick sönder bara genom att jag tittade på fanskapet. Nåja bottnarna fick svalna och jag gjorde körsbärskrämen med både färska bär och sylt. Skjuts in i frysen för att svalna fort.

Vispa grädden och smälta gelatinbladen, som antagligen inte var svala nog för att blandas i grädden. Jag har aldrig, läs aldrig, lyckats få vispgrädde att bli smör förut men någon gång ska vara den första. Tur att man är en snål jävel och inte använde all grädde på en gång. Ny laddning den här gången utan det lömska gelatinet. Hopläggning och pytsa på grädde. Inte så snygg som jag hoppats men efter alla missöden så var den som sagt god. Hann precis fota den sista biten som jag bjöd kollegorna på.