Aldrig mer, igen.

Hur många gånger kan jag yttra den meningen undrar ni säkert. Jag också. Idag var det så dags igen. Birgits favoriter stod näst på tur. Så här efteråt har jag bara en tanke: Hur tänkte den där Birgit vem hon nu är? Helt klart är att hon gillar söta saker och har världens tålamod.

Det ni ser ska vara maränger fyllda med grädde och chokladkräm. Bilden i boken visar ihoplagda lite klotformade bakelser, som ni ser blev inte mina så snygga. Sött, sött och lite sliskigt. När jag tänker tillbaka var det en dålig dag att baka på. Allt har gått fel idag så varför skulle bakandet gå smidigt. Jag svor inte så mycket utan var mest förbannad tror jag. Resultatet blev alltså aldrig mer.

Just nu finns ingen direkt geist att baka och det är heller inte något jättegott kvar att baka men envis som jag är fortsätter jag. Nya tag nästa gång.

Bästa, bästa bäret

Sommaren är här och med den alla goda, smarriga bär. Trots lite kyligt väder så finns det nu gott om jordgubbar på självplocket nära sommarstugan vilket bara är fördelar om du frågar mig. Vad är väl midsommar utan jordgubbar?

Vi fick slurpa i oss en god jordgubbspavlova till efterrätt på midsomamraftonskvällen. Jag skrev slurpa för det var det ljud som lämpligast beskriver när en hel tårta försvann så snabbt och vi bara var tre personer som åt!

Anna Pavlova var rysk ballerina som fick tårtan uppkallad efter sig under en turné down under. Om det var Nya Zealand eller Australien som är upphovsland käbblar de fortfarande om. Jag kan bara säga att god är den. Tanken är nog att marängen ska likna hennes tyllkjol.

Just den här fylldes med jordgubbar (duh!), lättvispad grädde och hemgjord vaniljkräm. Jag kan ju inte bara slänga äggulorna och den krämen är sååå god. Nu väntar jag till nästa helg när jag kan fortsätta jordgubbsfrosseriet. Måste göra ny sylt till exempel. Vad gör ni helst av jordgubbar? Äter som de är, är mitt självklara svar på den frågan.

Mäktig italienare

Här ser ni en smarrig Tiramisutårta. Riktigt god och saftig. Avvägda smaker mellan kaffe, konjak och den krämiga fyllningen. Jag har börjat få in snitsen med att använda gelatin i krämer.

I förra veckan gjorde jag mintbakelser som aldrig kom längre än till skärbrädan, mycket på grund av krämen. Därifrån skickades de raka vägen till soporna. De som känner mig vet att jag VÄLDIGT sällan slänger mat men här pratar vi om en konstig konsistens. Smakade som om jag hade klämt ut en klick tandkräm mellan sockerkaksbottnar. Äckligt kan man också säga. Ingen bild alltså.

Midsommar står runt hörnet och det lutar åt att det blir en Pavlova med bär. Mer senare alltså.

Allt blir paj

I förra inlägget nämnde jag tårtor som då inte var klara för foto. Här har ni en - Dajmtårta. En riktigt smarrig glasstårta med frasig nötmarängbotten och krämig dajmglass uppepå.

Den blev lite större än vad jag trodde men prydde mitt nya tårtfat perfekt. En födelsedagspresent från min syster. Bra att ha och bra att det är helt. På den senaste tiden har jag lyckats spräcka inte bara en utan två! pajformar. Hur beter man sig då? Den senaste   hände ikväll när jag skulle göra Mikrad chokladtårta. Tydligen klarar inte formar microvärme.

Skam den som ger sig. Nu gällde det att hitta ny form som kunde köras i micron i och med att jag hade kommit halvvägs med tårtan. Delade smeten och körde den i två mindre plastformar. Inte så mycket tårta utan mer mjuk kaka som passar jättebra tillsammans med grädde.