Liten men god

Ni som läser den här bloggen förstår att jag bakar en del. Det gör min familj också. Det blir framförallt på helgerna som bakinspirationen gör sig påmind. Härom helgen hade vi besök och jag frågade mamma om vad hennes väninna gillar för fikabröd. Mammas svar blev: Hon är som jag hon äter nog inte så mycket fikabröd. Chockad plockade jag upp hakan från golvet och struntade helt enkelt i det. Jag måste ju baka klart boken.

Tanken fanns nog att jag inte behövde baka något stort men samtidigt gott. Lotten föll på Sans Rival tårta. Mandelbottnar och smörkräm smaksatt med nougat (smält socker och hackade mandlar). Det blev en rackarns liten tårta, bara ca 20 cm i kvadrat. Tre bottnar med fyllning emellan.

När jag bjuder på tårtan så tar alla utom jag själv om! Dvs bägge damerna som "inte är så mycket för fikabröd" tog två bitar av den ganska så mäktiga tårtan. Jag vet att det ska vara mandelspån på toppen och egentligen rosa marsipan men varför måste man alltid följa normen? Lila blev lite rockigt...

Näst på tur får väl lov att bli någon utav alla fruktkakorna som finns i boken. En tanke är ju att kombinera de i en och samma istället för fem eller sex varianter. Återkommer med resultatet.

Tjena Blixten!

Jag ser mig själv som en hyfsat smart och allmänbildad kvinna. Nyfiken och lite av allvetande skräphögen i familjen. Vid ett fåtal tillfällen är jag däremot riktigt trög. Just nu har jag dessutom haft en väldigt glömsk period. Glömt plånboken på jobbet, glömde Visakortet i en kortläsare och så vidare.

I onsdags var det så dags för att äntligen baka tårtan som tar upp ett helt uppslag i boken?! Namnet på tårtan är Körsbärstårta från Schwarzwald. Ingen klocka ringer alls vid det här tillfället. Dessutom är jag en sann förespråkare av att svenska språket ska användas så långt det är möjligt. Ett exempel där är när den helsvenska hamburgerrestaurangen serverar en hamburgare som heter Triple Cheese istället för Tredubbel ost. Är det svenskt ska det vara det hela vägen.

Nåja tillbaka till tårtan som inte alls är en Schwarzwaldstårta. När jag var klar med den hamnade den direkt i facket "aldrig mer". Gick inte jättebra att baka den men sedan smakade jag den och tänkte om. När jag ser det färdiga resultatet trillar den berömda polletten ner. Det här är ju en Black Forest gateau, översatt blir det just Schwarzwald, duhhhh!

Hur gick det då undrar ni? Jo först gräddades chokladsockerkaksbotten, blev inte så hög som jag trodde. Sedan kärnade jag ur körsbär ca 500 g, gick över förväntan bra. Bottenlagret i tårtan består av en chokladmördegsbotten och att kalla den skör är en underdrift så det står härliga till. Den gick sönder bara genom att jag tittade på fanskapet. Nåja bottnarna fick svalna och jag gjorde körsbärskrämen med både färska bär och sylt. Skjuts in i frysen för att svalna fort.

Vispa grädden och smälta gelatinbladen, som antagligen inte var svala nog för att blandas i grädden. Jag har aldrig, läs aldrig, lyckats få vispgrädde att bli smör förut men någon gång ska vara den första. Tur att man är en snål jävel och inte använde all grädde på en gång. Ny laddning den här gången utan det lömska gelatinet. Hopläggning och pytsa på grädde. Inte så snygg som jag hoppats men efter alla missöden så var den som sagt god. Hann precis fota den sista biten som jag bjöd kollegorna på.